Jag håller på att läser en bok som heter Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Någon som läst den?
Nästan inget går liksom frammåt i boken. Men man blir riktigt tagen.

En tjej som heter Hanna går i sexan (först femman) och blir mobbad. Mer och mer efter tiden går. Hon blir sparkad, knuffad och är osynlig. Inte så bra superkrafter att vara osynlig i det läget inte. ( seth =) ) Men Hanna spelar pingis med andra tjejer som inte vet vem Hanna är, de vet alltså inte att hon är mobbad. Men hanna vill inte prata för mycket med henne för då är hon rädd för att tjejerna ska märka att hon är mobbad, och att det är något fel på henne.

Det får mig att tänka tillbaka på när jag var liten pch hälsade på min morfar på Adelsö i Sthlm.

Då träffade jag en tjej som hade flyttat dit, avlägset och bra. Hon hade alltså flyttat dit för att hon var mobbad. För att försöka få nya vänner, nytt liv. Jag kommer ihåg att jag lekte med henne i sjön och sa att jag absolut inte kunde förstå hur de kunde vara elaka mot en så snäll och gullig tjej. jag blev riktigt suuur.

Men jag såg endå felet, jag la märke till en fulblommig badräkt, hon ett osäkert uttryck.

Lyser det igenom på alla? är det därför det ska vara så svårt att börja om. och vi var ju så små, såunga och oskuldfulla.

tur för mig brydde jag mig inte om den fula blommiga badräkten, utan jag lekte vidare med den söta och roliga tjejen :)

Jag hoppas jag förgyllde hennes sommar :)