Ska försöka skriva lite här igen. Jag tycker ju om att dela med mig med allt och prata om allt, det är jag och jag måste bli Zabina igen efter det här. Men med en ny utmaning i livet, en ny erfarenhet och med en helt ny livssyn. Jag ska hjälpa min syster till 1000%.

Jag var iaf i Eskilstuna idag och fick träffa överläkaren och läkaren jag träffade första natten. Han tog bort mina stygn i läppen, som var 5 dagar försenade, de hade tydligen glömt mig på vägen? Ärret kommer bli fulare av det här iaf.

Näsan kommer aldrig kanske bli återställd men jag ska opereras om några veckor så jag kan andas igen och göra den en aning snyggare. Allt detta är småsaker men ändå, typiskt mig att prata om mig?

Idag fick jag hem Bimba och har varit ute i skogen och letat efter Nalle och kollat där jag fick väja för en dum jävla galning som körde mitt i vägen. Saken är klar, att smälla in i trädet var bättre än att fronta, då hade vi alla varit döda.

Felicia är kvar i Uppsala och släpps inte därifrån förren hon börjar äta ordentligt och att läkarna vet att det finns ett bra team i Eskilstuna som kan ta över henne där. Det bästa ska hon ha. Är så TACKSAM till dom som stannade vid vägen och hjälpte oss, till alla på sjukhuset som hjälpt oss och till er alla som ringt skickat sms och brytt er. Det värmer!