Det blev en lång promenad bland vitsipporna uppe vid folkets park i mysiga lilla vingåker. Vinden var mild idag, det var skönt.
Jag pratade Martin i telefonen hela vägen, vi pratade verkligen. jag har inte riktigt låta mig göra det på länge jag är ganska instängd och är det fortfarande, men det känns lättare i bröstet nu. Det känns underbart att vi alltid finns där för varandra, eller att alltid Martin finns där för mig.  Vi hade det fint i hop, det har vi fortfarande, men jag är glad över hur det är just nu och vill inte ha det annurlunda., inte just nu iaf.