Nu är jag hemma, och jag tänker absolut inte skriva äntligen hemma för jag saknar det redan.
Innan denna vecka i Åre med världens bästa Hallqvist-Family så har jag endast åkt skidor i säfsen, romme och småbackar.
Detta var för mig något att bita i. Jag har gjort mitt bästa att inte bli syndabocken som skyller på krämper och dittan och dattan. Jag måste säga att det har gått bra, Max har sett igenom mitt humör när det gått dåligt för mig och peppat mig lite med barnpsykologi " om du står på nu hinner du före mamma, det går ju asbra, jag ser det "
hahah jag går på det och nästa sväng blir svewnbra. Nu vill jag åka mer mer mer mer mer. Får inte nog.

Från tegefjäll till 1200 meter över havet till rödkulle till björnen till familjetåget i 9 timmat till lilla blaskiga Vingåker.
Nu är jag hemma men jag tvivlar på att jag kommer överleva natten i min 120 cm breda säng när jag vet att jag sover så mycket bättre i en 70 cm säng med Max i Åre. Hade till och med nöjt mig med en 90-säng på tivoligatan i natt.

I morgon var jag tydligen ledig så i morgon blir det en dag för mig att gå upp i ottan och äta gröt och göra bra ifrån mig. Mina vänner har jag saknat ¤%R/Y)=?I)YU%&/()FTR så mycket, telefonterror it is - i morgon, för nu somnar jag,
Jag ska ladda upp massamassamassa bilder i morgon  med mitt superduperinternet i Norrköping, är trött på att sitta och åka snålskjuts med grannens internet men nu är jag för lat för att ta ur sladden från min stationära dumburk.