. . . . . . .
När jag och Linnea åkte hem från Gran Canaria i Januari så lovade jag mig själv att aldrig mer utsätta mig för något så hjärtslitande som att flyga flygplan. Vi stressade upp varrandra och vi kunde knappt hålla varrandra i händerna för svetten som skilde oss. Inatt försvann ett plan spålöst ver atlanten, det måste ju vara det man fruktar mest i just "trafikolyckor". uuuuuh.