Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra genom frostit glas syns solen som en huldra ditt hår det flyter över hela kudden, om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig, du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.

- Så löd väckarklockan i morse hemma hos Max, något obeskrivligt jobbigt är att kliva upp när man ligger så tätt bredvid en varm gosig älskling under täcket och det är kallt utanför. Det är det jobbigaste som finns. Fyfan att det finns måsten i livet.

Jag lovade bilder från Valborg, here it comes!