Inatt snurrade jag runt som en hotat krodil, de kända dödsrullningarna. Hjärtat pumpade ut blod i armarna och upp genom halsen i en fart som var mer än märkbar, hjärtat gjorde en dynamitexplosion, kändes som en skenande häst tidigt i Maj på en åker så stor, att ett mål inte var åtanke, han bara skenade iväg.
Visst klev jag upp, på min studiedag, redo att ta mig till pratiken fredagen den 13:e, jag sminkade mig.
Nu var det inte explosivt blod som omtöcknade mig, det var strålning och en mage som kändes som en ihopdragen daggmask. Åt helvette med en kropp som inte vill mig väl.

Bilen grät och jag var förbannad, jag är fortfarande förbannad. Istället för att sova så använde jag ilskan som energi åt att göra en "plansch" till redovisningen 80-tal. Funderar på att sova lite nu, slumra i alle fall.