Nog börjar antibiotikan smälla till och frisk börjar jag bli.
Hantverkarna travar in i morgon typ vid sjusnåret, och bygger om våra toaletter, bad och dusch. Det innebär att jag måste duscha ikväll eller åka hem S Å  H Ä R  i morgon. Hår = SVINTO.

Mina trogna tycker att jag är äcklig som inte orkar duscha, kommer med förslag som att jag kanske bara ska duscha kroppen eftersom jag så levanded jag kunnat beskrivit för alla hur illa jag luktar nu när jag är sjuk. Men där stretar viljorna åt syd och norr, mellan mina vänner och jag. Då tycker jag helt plötsligt att det är onödigt att duscha om inte håret ska duschas, medan mina vänner tycker hygienen är viktigast. Mmm...  Håret blir allt annat än bra, bara lite bättre än svinto utan mina produkter och de enda som kommer nära mig är Bimba och mamma, och de tål min odör. Kanske väntar till i morgon, tiden får utvisa min kroppsliga odörs öde.

Jag har aldrig varit eller kommer aldrig bli en tjej som ser fram emot att sitta på kontor, som advokat eller vad man nu kan drömma om, iklädd svart kort kjol, vit skjorta, svart kavaj, svarta klackar och stram toffs. Lagom med smink, kanske lite blomröda läppar. Så stilrent. NEJNEJNEJ.
tackar och bugar att jag vill något annat, kläder ska det vara, färg, form, mönster,klackar, sneakers, klänning, jeans. Alla gånger kommer jag inte se klok ut i mitt liv, men jag tänker inte vara uttryckslös på jobbet eller i vardagen.

Har tydligen lyckats tänka lite under min tillfrisknande dag