Mamma följde självklart med till Eskilstuna för att sova kvar två nätter där med mig, även de gångerna jag envisades med att hon inte behövde så tvekade hon inte på att följa med.

Mamma följde med ända in till operationssalen, precis när jag vaknade upp satt hon där och klappade på min panna. Timmar utan ett ord ifrån mig satt hon där och häll mig i handen.
Jag rullades upp på rummet, gav ifrån mig två äckliga blodspyer som Mamma tog hand om, inte ett ord.

Jag hade ont och var trött, hungrig var jag också men kunde inte förmå mig att äta, prata kunde jag inte och röra mig orkade jag inte. Mamma svimmade av av trötthet, men jag väckte henne, var tionde minut, under hela första natten för hennes snarkningar. Dag två mådde jag likadant, rörde mig inte ur fläcken, pratade och åt inte. Mamma fick stå ut med att bli kallad "awwaa" och få nickningar.

Mamma sprang upp och ned, hon handlade all sorters frukt, yougurt och dricka, och inget gick ned. Hon gick iväg till Konsum, handlade soppa, handlade presenter och blommor åt mig. Paketet fick Mamma öppna själv medan jag kollade och det ryckte i mungiporna.

Natt två buffade jag lite mindre på mamma, så hon fick sova lite mer.

dag tre togs allt som fanns i näsan ut, det vill säga FETA LÅNGA rör och tamponader. Min läkare hade tydligen tio minuter på sig bara, så det skulle gå fort. Hundra läkare och stress, och han drog, och ont som fan gjorde det och blod rann det. Hade jag vinkat åt mamma där hade hon slagit ner alla i det rummet på mindre än två minuter för min skull. Det lovar jag er! Mamma är lite som Bella är i Breaking Dawn, när hon skyddar alla vampyrer med sin superkraft inför Volturi.

Ps Sara, jag lovar att inte låta som en urpumpad heroinhora när jag börjar bli täppt, du ska inte ens behöva gömma en nässpray du kan slänga den DS

Idag ska hon hålla mig ihanden när jag tar första thaisprutan.

Puss