Under det här året har jag hunnit vara festgalen, verkligen festgalen. Sen har jag varit så nervös över gessällbrevet som jag efter mycket svett och tårar tog hem, två dsgar efter en vild studentkryssning, jag är nu arbetsnarkoman och en lugnens sambo med hund och en superfin lägenhet. Samtidigt som jag ibland kan vara den perfekta ungdomen med allt jag har åtstadkommit så kan jag vara mormors mardröm med fester, efterfester och tatueringar i svettiga soffor.

Då kom jag att tänka på peace and love, festival i dess ära. Och hur en livstil på en festvial kan passa en så perfekt och en annan så hemskt dåligt, jag äger personligeheterna till båda men ack så fint man kan ha det under en festival.

20:års kris? festa? Jobba? Jobba ihjäl sig? Bo? Hur? Barn? Familj? Resa? Arbetslös? Ansvar? Går tiden verkligen så fort att man inte hinner blinka innan jag är för gammal och skrynklig då och har glömt hur kul det var att vara galen?